Separationsångest

Vad är separationsångest?

Separationsångest är en stark rädsla eller ångest som uppstår när en person är skild från en viktig anknytningsperson eller trygg plats. Denna ångeststörning är vanligast hos barn, men kan även förekomma hos vuxna. För barn kan separationsångest uppstå vid separation från föräldrar eller vårdgivare, medan vuxna kan uppleva det i relationer eller vid förändringar i levnadsförhållanden.

 

Symtom

Symtomen på separationsångest kan variera, men vanliga tecken inkluderar:

• Känslomässiga symtom: Intensiv rädsla eller oro inför separation, överdriven klängighet eller behov av närhet till anknytningspersonen.

• Kognitiva symtom: Rädsla för att något dåligt ska hända med sig själv eller anknytningspersonen under separationen.

• Fysiska symtom: Magont, huvudvärk, illamående, hjärtklappning eller andra somatiska besvär vid tanken på eller upplevelsen av separation.

• Beteendesymtom: Vägran att gå till skolan eller arbetet, undvikande av sociala aktiviteter, sömnsvårigheter, mardrömmar om separation.

 

Varför man kan få separationsångest

Det finns flera faktorer som kan bidra till utvecklingen av separationsångest:

• Tidigare erfarenheter: Trauma eller förluster tidigt i livet kan göra en person mer benägen att utveckla separationsångest.

• Familjedynamik: En överdriven beroenderelation eller överbeskyddande föräldrar kan förstärka ångesten.

• Genetiska faktorer: En familjehistoria av ångest eller andra psykiska störningar kan öka risken.

• Personlighet: Individer som är mer benägna att uppleva generell ångest kan vara mer mottagliga för separationsångest.

• Miljöfaktorer: Stora livsförändringar som att börja i en ny skola, flytta eller en förälders skilsmässa kan utlösa ångest.

 

Hur ser psykologisk behandling ut?

Behandling av separationsångest kan innebära olika metoder:

• Kognitiv beteendeterapi (KBT): Hjälper individer att identifiera och förändra negativa tankemönster samt att utveckla coping-strategier för att hantera ångesten.

• Exponeringsterapi: Gradvis exponering för separation från anknytningspersonen eller trygga platser för att minska ångesten och undvikandebeteendet.

• Familjeterapi: För barn kan det vara användbart att inkludera familjen i terapin för att förbättra familjedynamiken och stödstrukturer.

• Lekterapi: För yngre barn kan lekterapi hjälpa till att uttrycka och bearbeta känslor kring separation.

• Medicinsk behandling: I vissa fall kan läkemedel som antidepressiva eller ångestdämpande mediciner förskrivas för att hantera svår ångest.

 

När ska man söka vård?

Det är viktigt att söka vård om:

• Separationsångesten är så stark att den påverkar ditt eller ditt barns dagliga liv och funktion.

• Du eller ditt barn undviker sociala aktiviteter eller viktiga åtaganden på grund av ångest.

• Du eller ditt barn upplever intensiva fysiska symtom vid separation.

• Självhjälpsstrategier inte verkar vara effektiva.

• Ångesten orsakar betydande stress eller påverkar relationer negativt.

 

Tips för att hantera separationsångest själv

Här är några strategier för att hantera separationsångest på egen hand:

1. Gradvis exponering: Börja med korta separationer och öka gradvis tiden bort från anknytningspersonen eller den trygga platsen.

2. Positiv förstärkning: Belöna dig själv eller ditt barn för framsteg i att hantera separationer.

3. Förberedelser: Förbered dig själv eller ditt barn inför separationer genom att prata om vad som kommer att hända och skapa rutiner.

4. Behåll kontakten: Använd telefon eller videokontakt för att hålla kontakten under separationen, om möjligt.

5. Skapa trygghet: Ha en påminnelse om anknytningspersonen, som en bild eller en liten sak, som kan ge tröst under separationen.

6. Andningsövningar: Lär dig eller ditt barn djupandningsövningar för att lugna kroppen vid ångest.

7. Sök stöd: Prata med vänner, familj eller en stödgrupp om dina känslor och få stöd i att hantera ångesten.